1973 ägde ett av historiens mest kända rån rum, här i Sverige. Gisslandramat på Kreditbanken på norrmalmstorg är världskänt och det är ifrån detta fall man har myntat uttrycket Stockholmssyndromet.

Torsdagen den 23 augusti klev Jan Erik ’Janne’ Olsson in på Kreditbanken med en kpist och dynamit. Han var utklädd till oigenkännlighet i en peruk och solbrillor och ska ha skrikit ’Let the party begin’ när han klev in på banken. Han sköt en skottsalva i taket men istället för att ta pengarna och sticka tog han fyra gisslan från banklokalen. Han krävde 3 miljoner kronor och att Clark Olofsson skulle föras till honom från fängelset han befann sig i vid denna tidsperiod.

Polisen kom till platsen genom att larmet från banken gick. Ett flertal poliser försökte ta sig in i lokalen men Janne sköt mot dem. Polisen bestämde sig att gå med på Jannes krav och sex timmar efter att rånet börjat stod en bil utanför med de tre miljonerna i en väska och Clark hade blivit transporterad till Stockholm. Polisen erbjöd Clark en nådeansökan och frikostig permission ifall han frivilligt gick in på banken – något Clark gjorde.

Rånarna begärde därefter en Ford eller BMW, fler vapen samt flyktväg. Polisen hade tidigare erbjudit en Volvo vilket Clark ska ha sagt nej till och eftersom polisen var rädd för vad som skulle hände med gisslan gick de med på rånarnas krav om både bil och vapen.

Polisen förhandlade därefter med rånarna om en flyktväg så länge gisslan gick fri vilket de inte accepterade. Detta var ett rätt smart drag då polisen hade ställt ut ett flertal prickskyttar omkring området med order att skjuta ifall rånarna skulle försöka fly, speciellt ifall de försökte ta en gisslan med sig. På fredagen tipsade Kalmarfängelset om Jannes identitet vilken senare fastställdes.

Rånet tog flera dagar och var bara efter några utav de en världsnyhet fullt utav mediebevakning. Människor och poliser som ej var i tjänst trängde sig runt området bara för att få se vad som skulle hända. Flera gånger under denna tidsperiod pratade både rånarna och gisslan med den dåvarande statsministern, Olof Palme. Den 26 augusti borrade polisen hål via lägenheten ovanifrån för att föra ner en kamera. Den 28 augusti användes samma hål för att släppa in sövande gas men rånarna gjorde så gisslan fick stå med snaror runt halsen, vilket gjorde att ifall de somnade så skulle de strypas. I slutändan lyckades dock polisen avsluta rånet med hjälp utav gas utan att vare sig gisslan eller rånarna skadade sig.

Gisslan bestod av tre kvinnor vid namn Birgitta Lundblad, 31, Elisabeth Oldgren, 21, Kristin Enmark, 23, och en man som hette Sven Säfström, 24. Kristin tog Janne Olofsson i försvar när hon pratade med statsministern och alla i gisslan sympatiserade med Janne och Clark. T.ex. så har de sagt att de skulle vara mer rädda för att bli nerskjutna av polisen än för att rånarna skulle skada dem på något sätt. Det är härifrån det så kallade Stockolmssyndromet har utvecklats. Stockholmssyndromet innebär att en gisslan utvecklar en relation med sin rånare och tar parti med förövaren mot polisen.

Efter rånet blev Janne dömd till tio års fängelse och frigavs i början av 80-talet. Han har i efterhand bett om ursäkt flera gånger för rånet. Clark fortsatte efter rånet på sin kriminella bana, han dömdes i tingsrätten för norrmalmstorgsrånet men friades i hovrätten eftersom han hävdade att han bara hade försökt skydda gisslan. Det har dock gått rykten att han ska ha lyckats smuggla med sig en stor summa pengar ifrån banken, ett rykte han själv bekräftat. Ingen vet dock hur han gjorde det och han vägrar förklara själv…

Hur beskriver man dagens mat?

En svensk individ äter mycket varierat. Skräpmat, halvfabrikat, hemmalagat, ekologiskt, raw food, husmanskost… Mat från alla världens hörn och sällan samma sak mer än en gång i veckan.

Vad åt man då på sjuttiotalet? Och är det verkligen en stor skillnad mellan nu och då?

När jag har frågat runt om vad man åt så har jag fått samma svar från alla håll. Precis som med inredning och kläder verkar sjuttiotalet ha ett stort gemensamt tema.

Brunt.

Bruna fåtöljer, bruna klänningar och bruna grytor. Utöver grytor åt man köttbullar, hamburgare, järpar, korvar – allt som var brunt var populärt helt enkelt.

Mycket nytt hände under sjuttiotalet, nya sociala regler, nya lagar, ny musik. I Sverige introducerades snabbmat i form av pizza och McDonald’s-hamburgare. Den 26 oktober 1973 öppnade den första McDonald’s-restaurangen på Kungsgatan. Tätt därpå följde ytterligare tre etableringar i Stockholm - på Sveavägen, Götgatan och S:t Eriksgatan. Konceptet med snabba och billiga hamburgare blev en succé som hållit i sig till idag.

Pizzan kom till Sverige mot slutet av 60-talet men dess popularitet växte decenniet efter.

Utöver denna skräpmat fick även snacks sitt genombrott. Speciellt chips blev en dunderhit, men även Burritos, ostbågar och Bugles (trattformade chips av majsmjöl, vanligt bland barn att använda som leksaksnaglar) var populära, speciellt bland ungdomarna.

Vardagsfamiljen på 70-talet åt lättlagad mat. Den skiljde sig ganska mycket från dagens. Några exempel är falukorv i ugn, kassler (gärna med ananas), chili con carne, sillbullar och lever. Det låter som om väldigt mycket protein åts men såklart fanns flera vegetariska alternativ. Bl.a. ängamat – en vit soppa med grönsaker som blomkål, broccoli, morötter och bönor som är både lättlagad och billig. Ett annat exempel i USA är salladsbaren som innan hade ansetts vara smått sliskig men nu fanns som återkommande exempel på många restauranger och caféer.

För finare middagar och fester var kött- eller ostfondue en höjdare och lax ansågs vara riktigt lyxigt. Speciellt på bröllop och andra högtidliga tillfällen. Lax var under denna tidsperiod rätt dyrt eftersom den inte odlades på samma sätt som den gör idag.

Som det kanske hörs var det lätt att laga mat för många personer. 70-talet är ju den epok då kärnfamiljen ifrågasattes som mest och den kollektiva levnadsstilen hade sina glansdagar. Därför utvecklades även maten efter detta. Grytor, fonduer och bufféer var saker som gick hem såväl i en liten familj som en stor.

I dag är sjuttiotalsmat inte så populär. Det var verkligen en tid då man experimenterade mycket vilket märks. Har du någon gång ätit Flygande Jacob? Kyckling, bacon, grädde, banan, sweetchili-sås och jordnötter tillagas i en stor skål i ugnen och serveras med ris och grönsallad. Personligen tycker jag inte att det låter som det mumsigaste. För den som vill läsa mer om ’intressanta’ maträtter från sjuttiotalet rekommenderar jag webbsidan www.denbrunamaten.se där familjen Bruun testar på olika rätter från en sjuttiotals-receptbok. Här kan du bl.a. läsa om senapspanerade grisknorrar och lite annat smaskens…