Three days of peace and music

Woodstockfestivalen arrangerades av Michael Lang, Arite Kornfeld, John Roberts och Joel Rosenman den 15-17 Augusti 1969. Från första början skulle festivalen hållas i Woodstock, New York men arrangörerna fick aldrig tillstånd till detta och istället hamna den på marken till en mjölkfarm inte långt ifrån staden Bethel, New York tack vare Max Yasgur som gav detta förslag.

Woodstockfestivalen blev en utav 70-talets största händelser, ryktet hade spridit sig snabbt överallt, området blir omringat utav bilar, över 500 000 ungdomar och ”hippies. Arrangörerna hade egentligen bara tänkt sig runt 200 000 människor, men eftersom det inte alls blev som dom tänkt sig blev det brist med sjuktält, toaletter och andra faciliteter men trots detta har festivalen beskrivits som väldigt lugn och sansad, och även ett citat från John Lennon - ”Den största folkmassan som någonsin har samlats för ett annat syfte än krig”.

Under 70-talet var det den alternativa livsstilen som gällde. Det var ett sekel då det fanns klart sagt en hel del olika samhällsgrupper, som var politiskt lagda och styrdes av olika åsikter samt intressen och nationaliteter. Den miljöaspekt som råde dels i Sverige, men även över resten av världen satte sina spår även i livsstilen. Folk bodde tillsammans för att främja miljön genom att spara på resurser som el och vatten. Detta kallas kollektiv och går ut på att flera bor under samma tak i samma hus eller lägenhet. Även dessa kollektiv var ofta indelade i det jag nämnde ovanför, olika samhällsgrupper.

Gällande hela decenniet påverkade musiken extremt mycket, inte minst sagt i hur man levde! De lyssnades mycket på olika protestsångare från USA, som Bob Dylan och Joan Baez. De mer alternativa musikstilarna som kom under 70-talet utvecklade många av de olika livsstilarna.

Ett avståndstagande från den så kallade borgerliga livsstilen blev en riktning på hur man skulle leva, de gamla traditionerna och idealen inom alla områden skulle avskaffas.

Ett bevis på det jag nämnde ovan, kallades gröna vågen. Under 70-talet uppkom den en trend vid namn gröna vågen, som innebar att många unga familjer flyttade från storstäder och ut på landsbygden. Det blev en ruraliseringsvåg, (motsatsen till urbanisering) ett slags mode som många tog efter. Eftersom decenniet präglades av miljöfrågor, den sexuella friheten och fredsönskningar var den lantliga livsstilen utan moderna bekvämligheter ett val för många. Att slippa undan storstadsstressen, stärkt gemenskap i familjen/boendet vägde tyngre än det storstäderna kunde locka med. Det var även under gröna vågen som många lät sig byggas nya villor och radhus i förorterna.

Den gröna vågen kommer aldrig bli så stark som på 70-talet. Men jag tror att efter det, att än idag är det väldigt många som flyr storstäderna och väljer landsbygden istället/framför. Skillnaden idag är att ett liv utan elektronik och förbrukning av naturens resurser är otänkbart för de flesta, så något lika kraftfullt som den gröna vågen under 70-talet är kanske vad dagens samhälle behöver? 70-talet var en tid då mycket hände, mycket som satt sina spår i hur vi lever idag.


En länk till Sveriges Radio, P1. De pratar om den gröna vågen och kollektiv, samt hur det är idag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=3913349

1973 ägde ett av historiens mest kända rån rum, här i Sverige. Gisslandramat på Kreditbanken på norrmalmstorg är världskänt och det är ifrån detta fall man har myntat uttrycket Stockholmssyndromet.

Torsdagen den 23 augusti klev Jan Erik ’Janne’ Olsson in på Kreditbanken med en kpist och dynamit. Han var utklädd till oigenkännlighet i en peruk och solbrillor och ska ha skrikit ’Let the party begin’ när han klev in på banken. Han sköt en skottsalva i taket men istället för att ta pengarna och sticka tog han fyra gisslan från banklokalen. Han krävde 3 miljoner kronor och att Clark Olofsson skulle föras till honom från fängelset han befann sig i vid denna tidsperiod.

Polisen kom till platsen genom att larmet från banken gick. Ett flertal poliser försökte ta sig in i lokalen men Janne sköt mot dem. Polisen bestämde sig att gå med på Jannes krav och sex timmar efter att rånet börjat stod en bil utanför med de tre miljonerna i en väska och Clark hade blivit transporterad till Stockholm. Polisen erbjöd Clark en nådeansökan och frikostig permission ifall han frivilligt gick in på banken – något Clark gjorde.

Rånarna begärde därefter en Ford eller BMW, fler vapen samt flyktväg. Polisen hade tidigare erbjudit en Volvo vilket Clark ska ha sagt nej till och eftersom polisen var rädd för vad som skulle hände med gisslan gick de med på rånarnas krav om både bil och vapen.

Polisen förhandlade därefter med rånarna om en flyktväg så länge gisslan gick fri vilket de inte accepterade. Detta var ett rätt smart drag då polisen hade ställt ut ett flertal prickskyttar omkring området med order att skjuta ifall rånarna skulle försöka fly, speciellt ifall de försökte ta en gisslan med sig. På fredagen tipsade Kalmarfängelset om Jannes identitet vilken senare fastställdes.

Rånet tog flera dagar och var bara efter några utav de en världsnyhet fullt utav mediebevakning. Människor och poliser som ej var i tjänst trängde sig runt området bara för att få se vad som skulle hända. Flera gånger under denna tidsperiod pratade både rånarna och gisslan med den dåvarande statsministern, Olof Palme. Den 26 augusti borrade polisen hål via lägenheten ovanifrån för att föra ner en kamera. Den 28 augusti användes samma hål för att släppa in sövande gas men rånarna gjorde så gisslan fick stå med snaror runt halsen, vilket gjorde att ifall de somnade så skulle de strypas. I slutändan lyckades dock polisen avsluta rånet med hjälp utav gas utan att vare sig gisslan eller rånarna skadade sig.

Gisslan bestod av tre kvinnor vid namn Birgitta Lundblad, 31, Elisabeth Oldgren, 21, Kristin Enmark, 23, och en man som hette Sven Säfström, 24. Kristin tog Janne Olofsson i försvar när hon pratade med statsministern och alla i gisslan sympatiserade med Janne och Clark. T.ex. så har de sagt att de skulle vara mer rädda för att bli nerskjutna av polisen än för att rånarna skulle skada dem på något sätt. Det är härifrån det så kallade Stockolmssyndromet har utvecklats. Stockholmssyndromet innebär att en gisslan utvecklar en relation med sin rånare och tar parti med förövaren mot polisen.

Efter rånet blev Janne dömd till tio års fängelse och frigavs i början av 80-talet. Han har i efterhand bett om ursäkt flera gånger för rånet. Clark fortsatte efter rånet på sin kriminella bana, han dömdes i tingsrätten för norrmalmstorgsrånet men friades i hovrätten eftersom han hävdade att han bara hade försökt skydda gisslan. Det har dock gått rykten att han ska ha lyckats smuggla med sig en stor summa pengar ifrån banken, ett rykte han själv bekräftat. Ingen vet dock hur han gjorde det och han vägrar förklara själv…

På 70-talet blev det modernt med secondhand, att skilja sig från mängden med annorlunda kläder. Man sydde egna klädesplagg och färgade sina gamla kläder för att få den rätta looken. Allt detta berodde mycket på den inflation som rådde i samhället, och decenniet var en tid då mycket förändrades och gick mot ett friare samhälle. Det upproriska samhället färgade av sig på kläderna och utvecklade många nya stilar. Detta beror mycket på de olika grupperingarna som styrdes av tex politik och kultur.

Populära färger på 70-talet var brunt, orange, gult, lila, grönt och kritvitt. De färger syntes lika väl i ett inredningsmagasin som i ett modemagasin. Färgerna inom mode och inredning(design) var densamma och återspeglade varandra. Mönster som användes var batik, leopardmönster, ränder, stora färgglada blommor och mycket tryck med positiva symboler och budskap. Manchester är ett tygmaterial som användes flitigt, inte minst på möbler och andra husgeråd. Denim som tidigare ansågs som arbetskläder blev nu populärt och hos kvinnor och män. Det skulle gärna bäras med hög tajt midja och utsvängda nertill, och varför inte en vit polo tröja till detta? Scarfes användes flitigt både till håret och runt halsen.

Hippie-rörelsen började under 60-talet men det var under 70-talet det tog fart! Hippie modet handlade väldigt mycket om att uttrycka sina åsikter och visa sin politiska ståndpunkt, vilket de gjorde mycket genom att bära kläder med olika budskap, som peacetecken och mycket tryckt text med freds/miljö förklaringar. Det var pyntade kläder med indiska influenser, accessoarer som pannband, mockaarmband och stora halsband var vanligt.

Att utmärka vart man stod inom de politiska och vilken samhällsgrupp man tillhörde var inte något som bara hippies eftertraktade. Vilka kläder man bar kunde spela stor roll i hur man blev uppfattad. Under 70-talet var det extra viktigt att uttrycka sig i det hav av politik. Långt hår, skägg och kläder som kunde anses som sjaskiga arbetskläder, tex murarskjortor, näbbstövlar och palestinasjal var mode för de som stod på den vänstra sidan. Att just de vänsterengagerade bar palestinasjalv var ingen slump. Tidigare var det något som burits av de sympatisörer till Palestina, så under 70-talet var det en symbol för just sympati.

Unisex var ett ämne som under 70-talet blev mer accepterat. Innan var det strikt uppdelning på feminina och maskulina kläder, det var orimligt att kvinnor bar byxor! Men detta blev mer och mer accepterat, även könsroller började diskuteras. Detta ledde till att det började skapas unisex kläder, där alla plagg såg likadana ut. Det gick ett ungdomsprogram på TV som kallades Opopoppa, där programledaren var Claes Geijerstam. Han var en stark inspirationskälla och förebild för många. När han i sitt program bar en av de första unisex dräkterna, tror jag det ansågs mer accepterat.

Förebilder och folk att se upp till är viktigt inom vilket ämne vi än pratar om. Modet under 70- talet tror jag handlade just om det. Det var under detta sekel många olika alternativa livsstilar blev accepterade, man fick vara hur man ville och klä sig hur man ville. Jag tror att det satte sina spår i modet, och hos människan, att vi får vara hur vi vill. Det tycker jag vi ska tacka det upproriska 70-talet för!

Även om den elektriska locktången uppfanns någon gång punder 60-talet, så var det inte förrän 70-talet som den på riktigt slog igenom. De flesta kvinnor ville kunna locka sitt hår utan att bränna sig som man gjorde förut på de locktänger utan plasthandtag som man värmde över en värmekälla, men de ville kunna göra det hemma istället för hos frisören; därför blev det den enkla lösningen att köpa en locktång. Det fanns dock de kvinnor som ville ha rakt hår istället för lockigt, men dessa fick inget speciellt verktyg menat för endast plattning av hår, åtminstone inte till en början, utan de fick helt enkelt använda ett simpelt strykjärn för att göra detta. Mario Gardini i Bologna, Italien, hade dock andra idéer som skulle ersätta strykjärnet som plattning av hår: en plattång tillägnad kvinnorna som ville ha rakt hår, utan att använda ett strykjärn eller rakpermanent. Hans första plattång, GA.MA 110 var mest till för kvinnor med långt hår, och blev en stor succé.

locktång från 70-talet

plattången GA.MA 110

1970-talet var guldåren för Hollywood och amerikanskt filmskapande i allmänhet; nya, sen tidigare helt okända skådespelare och regissörer trädde fram i rampljuset och skapade några av de bästa filmerna genom tiderna. Vissa av skådespelarna som upptäcktes på 70-talet är fortfarande aktiva, såsom Robert DeNiro och Al Pacino.

Den nya generationen av Hollywood-regissörerna som kom på 70-talet fick nästan helt fira tyglar av filmbolagen, vilket gjorde det möjligt för dem att skapa filmer med mer våld och nakenhet än vad som funnits i äldre filmer. Största anledningen till att dessa oetablerade, unga regissörer fick chansen att göra filmer var därför att de stora filmbolagen såg att antalet biobesökare sjunkit drastiskt de senaste åren, och därmed ansåg de att det behövdes nyskapande och nya koncept till filmer – samtidigt upptäckte man ett växande intresse för europeiska filmer bland de yngre biobesökarna. ”Nya Hollywood”, som denna generation av regissörer kallades, inspirerades av den så kallade ”Franska nya vågen”, och även de ville skildra verkligheten på ett mer realistiskt sätt än tidigare. Filmer som Midnight Cowboy, Taxi Driver och Mean Streets är exempel på detta; man använde sig ofta av en rörlig kamera för att ge filmerna en lite mer känsla av dokumentär.

Flera filmer som anses vara klassiker i nuläget gjordes på 70-talet, bland annat de två första delarna av The Godfather, första Star Wars-filmen, One Flew Over the Cuckoo's Nest (Gökboet) och A Clockwork Orange.

Hur beskriver man dagens mat?

En svensk individ äter mycket varierat. Skräpmat, halvfabrikat, hemmalagat, ekologiskt, raw food, husmanskost… Mat från alla världens hörn och sällan samma sak mer än en gång i veckan.

Vad åt man då på sjuttiotalet? Och är det verkligen en stor skillnad mellan nu och då?

När jag har frågat runt om vad man åt så har jag fått samma svar från alla håll. Precis som med inredning och kläder verkar sjuttiotalet ha ett stort gemensamt tema.

Brunt.

Bruna fåtöljer, bruna klänningar och bruna grytor. Utöver grytor åt man köttbullar, hamburgare, järpar, korvar – allt som var brunt var populärt helt enkelt.

Mycket nytt hände under sjuttiotalet, nya sociala regler, nya lagar, ny musik. I Sverige introducerades snabbmat i form av pizza och McDonald’s-hamburgare. Den 26 oktober 1973 öppnade den första McDonald’s-restaurangen på Kungsgatan. Tätt därpå följde ytterligare tre etableringar i Stockholm - på Sveavägen, Götgatan och S:t Eriksgatan. Konceptet med snabba och billiga hamburgare blev en succé som hållit i sig till idag.

Pizzan kom till Sverige mot slutet av 60-talet men dess popularitet växte decenniet efter.

Utöver denna skräpmat fick även snacks sitt genombrott. Speciellt chips blev en dunderhit, men även Burritos, ostbågar och Bugles (trattformade chips av majsmjöl, vanligt bland barn att använda som leksaksnaglar) var populära, speciellt bland ungdomarna.

Vardagsfamiljen på 70-talet åt lättlagad mat. Den skiljde sig ganska mycket från dagens. Några exempel är falukorv i ugn, kassler (gärna med ananas), chili con carne, sillbullar och lever. Det låter som om väldigt mycket protein åts men såklart fanns flera vegetariska alternativ. Bl.a. ängamat – en vit soppa med grönsaker som blomkål, broccoli, morötter och bönor som är både lättlagad och billig. Ett annat exempel i USA är salladsbaren som innan hade ansetts vara smått sliskig men nu fanns som återkommande exempel på många restauranger och caféer.

För finare middagar och fester var kött- eller ostfondue en höjdare och lax ansågs vara riktigt lyxigt. Speciellt på bröllop och andra högtidliga tillfällen. Lax var under denna tidsperiod rätt dyrt eftersom den inte odlades på samma sätt som den gör idag.

Som det kanske hörs var det lätt att laga mat för många personer. 70-talet är ju den epok då kärnfamiljen ifrågasattes som mest och den kollektiva levnadsstilen hade sina glansdagar. Därför utvecklades även maten efter detta. Grytor, fonduer och bufféer var saker som gick hem såväl i en liten familj som en stor.

I dag är sjuttiotalsmat inte så populär. Det var verkligen en tid då man experimenterade mycket vilket märks. Har du någon gång ätit Flygande Jacob? Kyckling, bacon, grädde, banan, sweetchili-sås och jordnötter tillagas i en stor skål i ugnen och serveras med ris och grönsallad. Personligen tycker jag inte att det låter som det mumsigaste. För den som vill läsa mer om ’intressanta’ maträtter från sjuttiotalet rekommenderar jag webbsidan www.denbrunamaten.se där familjen Bruun testar på olika rätter från en sjuttiotals-receptbok. Här kan du bl.a. läsa om senapspanerade grisknorrar och lite annat smaskens…

Under 70-talet kom punkrocken som var en ny stil inom rockmusiken. Punkrock var en väldigt hård och aggressiv musikstil. Som kritiserade samhället och var politiskt kritisk. Den var tätt sammankopplad med DIY-etiken (Do-it-yourself) man klarade sig själv, behövde inte någon annans hjälp.

Två stora popgrupper under 70-talet var våran egna svenska grupp ABBA och även den Australienska gruppen The Bee Gees. Men även grupper/sångare som AC/DC, The Clash, David Bowie, The Eagles, Led Zeppelin, Ulf Lundell, Bob Marley, Queen, och Six Pistols m.f var ganska kända under detta årtionde.

Även musikstilen progg kom att bli väldigt populär under 70-talet. Med progg menas att även den här hade politiskt kritiska texter som även var väldigt ”flummiga”, lite annorlunda.
Här i norden växte även dansbandsmusiken sig stor, men i slutet av årtiondet övervanns dansbandsmusiken av discot. Med discot kom då även neonfärgerna på kläderna och platåskor till skor

Tre av dem större förlusterna som hände i musikvärlden under 70-talet var att gitarrlegenden Jimi Hendrix, rocksångerskan Janis Joplin och The King of Rock Elvis Presly gick bort. Alltså förlorade musikvärlden tre stora artister detta årtionde. Tre stora artister som har påverkat musiken väldigt mycket.

Six Pistols miste även sin bas spelare Sid Vicious detta årtionde.

Alla dem här artisterna dog utav drog missbruk.

Inredning på 70-talet var väldigt mycket orange, brunt, grönt och mycket former. Väggarna var tapetserade med tapeter som ofta hade brun bakgrund med tryck av blommor, medaljonger eller olika former i orange grönt eller gult på, eller så kunde dem också vara lite luddiga.
Möblerna var ofta i lite annorlunda konstruktionerna också. Inga skarpa och hårda kanter utan rundade. Det var även inne att möblerna eller framförallt stolar och fåtöljer var i plast, och stora och ”bulliga”, dessa plastiga möbler infördes främst av Italien som gjorde stor succé under 1960- och 1970- talet.

Möblerna var därför inte så dyra.

Det blev en ganska stor förändring mellan 60- och 70 talet, då man under 60-talet ville ha raka och kantiga linjer. Medan man sen under 70-talet ville ha mera runda och bulliga former.
1970- talet resulterade i en lekfull pop-artstil. Med pop-artstil menas det med att färgstarkt och annorlunda och ny tänkande idéer.

Andie Warhol har gjort en känd tavla på Marlyn Monroe som är i pop-artstil som föreställer hennes ansikte i flera olika färger. Han har även gjort av flera kända artister men kändast blev den på Monroe. Han gjorde även en liknande tavla av soppburken Cambell.

Något som även var poulärt inom inredning, var inredningsstilen OPP. Allt skulle vara i svart och vitt med stora mönster, så som rutigt, randigt, cirklar, stora våg mönster m.m.